10 november 2009

Nya projekt på G

Har köpt ett gäng sockgarner så nu blir det att sticka sockar för hela slanten.

Äntligen färdig med Tröja och halsduk till Lisa


Halsduken va jätte lätt att sticka 25 maskor på stickor nr 6 sen va det räta fram o tillbaka så långt nystanet räckte eller så lång man vill ha den. Sen sätter man på fransar så långa som man vill. Hur svårt kan det va ?? Använde ett benvitt ullgarn mjukt o gott.
Lisa stickade ungefär halva och vi stickar inte lika hon stickade löst och jag lite fastare och så blev det som det blev.
Bild på tröja kommer senare

03 november 2009

Läser just nu....


När döda börjar tala...Polisinspektör Patrik Hedström har precis återvänt till arbetet efter en tids sjukskrivning. Han har försökt vila upp sig, samtidigt som han har tagit hand om sin fru Erica och deras för tidigt födda tvillingar.Men knappt hinner han kliva in på polisstationen förrän han kastas in i en ny utredning. En man har hittats mördad, skjuten i bakhuvudet hemma i sin lägenhet.Offret är Mats Sverin, kommunens ekonomiansvarige, en alltigenom trevlig och omtyckt person. Ingen har ett ont ord att säga om honom.Tillsammans med sina kolleger börjar Patrik kartlägga Mats liv, som rymmer fler hemligheter än någon kunnat ana. Varför lämnade han Göteborg hals över huvud för att flytta till sin barndoms Fjällbacka? Vilken är hans roll i projektet att bygga om det gamla badhotellet till spa? Och är det en slump att Mats ungdomskärlek Annie också har återvänt? De har inte haft kontakt på många år, men nu befinner hon sig med sin son på Gråskär utanför Fjällbacka. En ö där Annies släkt har vistats i generationer.Också Gråskär bär på hemligheter. Erica, som har varit klasskamrat med Mats och Annie, kan inte hejda sin nyfikenhet. Egentligen har hon fullt upp med tvillingarna, men då det nya familjelivet går mycket bättre än hon vågat hoppas börjar hon forska i öns historia. I folkmun kallas den Gastholmen och har alltid omgärdats av mörka rykten. Det sägs att de döda går igen och att de har något att berätta för de levande...

Det tar inte lång tid innan man är inne i boken man känner bokens vingslag och lukten från havet. Jag får bilder framför mej om Gråskär (Gastholmen) och ett vitt kalt hus med sparsam inredning. Undrar om den andra Camilla tänkte så när hon skrev boken !! Jag vill inte att boken ska ta slut så därför suger jag på karamellen så länge som det går.

30 oktober 2009

Lisa det här är din låt Standing Strong

27 oktober 2009

I helgen va jag på kurs i tvåändsstickning...

Vad stickar hon på bilden ? Jo hon håller på med tvåändsstickning det kan man se på hur hon håller stickorna. Hur många gånger har man inte sett denna vackra tavla utan att veta eller lagt märke till stickningen hon har i knät. Stickande kulla av Anders Zorn (1901)

Tvåändsstickning är en gammal, exklusivt nordisk stickteknik som kännetecknas och skiljer sig från vanlig stickning genom att man hela tiden har två garntrådsändar - som man växelvis använder till varannan msak och snor om varandra under stickningen.

Tekniken va inte helt lätt att lära sej eftersom man måste tänka om inte hålla garnet i vänster hand utan i höger.

Tvåändsstickning skiljer sig från vanlig stickning främst genom att alltid två trådar används, även om man stickar enfärgat. Vid stickning i färgmönster kan alltså fler än två trådar användas.
Eftersom man lägger garnet runt stickan istället för att, som i vanlig stickning, lyfta det från fingret till maskan, blir tvåändsstickningen betydligt långsammare än den vanliga. Med två trådar blir emellertid resultatet ett tätare och varmare alster, samtidigt som tekniken inbjuder till fler olika mönstervarianter. I enfärgad stickning kan relif åstadkommas förutom med aviga maskor också med djupmaskor, krokmaskor och krokvarv genom att en eller båda trådarna läggs över från avigan till rätan. Med garn i olika färger kan t.ex. labyrintmönster fås med omväxlande rät stickning och krokmaskor.

I Dalarna, där tekniken varit i flitigast bruk, har delar till respektive sockendräkt traditionellt stickats uteslutande med tvåändsstickning - både till vardag och högtid. Vanligast är sockor, vantar och på vissa håll mössor, men i Västerdalarna har också lösa ärmar till tygtröjan stickats och sytts fast. Under 1900-talet har tekniken gradvis lagts undan dels till följd av det vikande dräktbruket, dels till förmån för den snabbare vanliga enkla stickningen.
I Norge och Värmland har man efter färdig stickning vänt på den färdiga stickningen och använt vantar och sockor med avigan utåt. Utsidan blir då tvärrandig på ett för tekniken karakteristiskt sätt genom avigans lösa maskbågar. (Den beskrivande texten är tagen från Wikipeia)

26 oktober 2009

För några veckor sedan .....


Tog jag med mej mina systrar på symässa i Kista. Eftersom jag inte kunde gå på mässan i Borås så fick det bli den här istället. Mina systrar gillade mässan men en av dem blev besviken hon hade trott att det skulle finnas mer stramaljbroderier men icke sa nicke.
Vi köpte garn och nu har jag fått en massa ideer i huvet så jag vet inte hur jag ska göra med detta fynd. Men någon ordning ska det bli det får ligga i lådan och mogna till sej bara så får vi se sen. Mycket lapptäcks tyger fanns det hittade en sats till en löpare men tyckte att det va för dyrt sedan när jag hade ändrat mej ja då va det redan sålt. Men men sånt är livet köte några gulliga tryckta tomtar på tyg som skall bli nått juligt i allafall sen får drömmarna o tankarna med lapptäcksprojekt bli färdigt i huvet först då ska jag handla.

Läser just nu...

Bröderna Henning och Albert lever ett stilla liv utanför Onslunda på Österlen. Vardagen består av cykelturer till handelsboden och på avstånd håller de ett öga på sitt gamla föräldrahem. Men förändringar stundar. Barndomshemmet blir behandlingshem för missbrukande kvinnor och rykten går om märkliga rundlar i rapsåkern bakom brödernas uthus. Ett litet missförstånd i TV-kameran och Hennings och Alberts lugna liv är ett minne blott.I Rapsbaggarna visar Karin Brunk Holmqvist återigen prov på sin sällsamma förmåga att med fantasi och mycket humor skildra människor när stad möter landsbygd och gammalt möter nytt. I Rapsbaggarna är hon i högform: sprudlande, träffsäker och som alltid med en öm glimt i ögat.