I helgen va jag på kurs i tvåändsstickning...

Vad stickar hon på bilden ? Jo hon håller på med tvåändsstickning det kan man se på hur hon håller stickorna. Hur många gånger har man inte sett denna vackra tavla utan att veta eller lagt märke till stickningen hon har i knät. Stickande kulla av Anders Zorn (1901)

Tvåändsstickning är en gammal, exklusivt nordisk stickteknik som kännetecknas och skiljer sig från vanlig stickning genom att man hela tiden har två garntrådsändar - som man växelvis använder till varannan msak och snor om varandra under stickningen.

Tekniken va inte helt lätt att lära sej eftersom man måste tänka om inte hålla garnet i vänster hand utan i höger.

Tvåändsstickning skiljer sig från vanlig stickning främst genom att alltid två trådar används, även om man stickar enfärgat. Vid stickning i färgmönster kan alltså fler än två trådar användas.
Eftersom man lägger garnet runt stickan istället för att, som i vanlig stickning, lyfta det från fingret till maskan, blir tvåändsstickningen betydligt långsammare än den vanliga. Med två trådar blir emellertid resultatet ett tätare och varmare alster, samtidigt som tekniken inbjuder till fler olika mönstervarianter. I enfärgad stickning kan relif åstadkommas förutom med aviga maskor också med djupmaskor, krokmaskor och krokvarv genom att en eller båda trådarna läggs över från avigan till rätan. Med garn i olika färger kan t.ex. labyrintmönster fås med omväxlande rät stickning och krokmaskor.

I Dalarna, där tekniken varit i flitigast bruk, har delar till respektive sockendräkt traditionellt stickats uteslutande med tvåändsstickning - både till vardag och högtid. Vanligast är sockor, vantar och på vissa håll mössor, men i Västerdalarna har också lösa ärmar till tygtröjan stickats och sytts fast. Under 1900-talet har tekniken gradvis lagts undan dels till följd av det vikande dräktbruket, dels till förmån för den snabbare vanliga enkla stickningen.
I Norge och Värmland har man efter färdig stickning vänt på den färdiga stickningen och använt vantar och sockor med avigan utåt. Utsidan blir då tvärrandig på ett för tekniken karakteristiskt sätt genom avigans lösa maskbågar. (Den beskrivande texten är tagen från Wikipeia)